Jag, den besvärliga

Första dagen på nya kursen och jag har redan tagit på mig rollen som den "besvärliga" studenten. Och en lång smal brunett som satt längst fram tog på sig rollen som den "flitiga" genom att fråga om bägge av de böcker som är valfria kommer finnas med på tentan. ( Hon kommer med andra ord lusläsa bägge). Tjejen satt och nickade instämmande på allt läraren sa, oavsett vad hon sa. Jag känner på mig att det är ett ticks som förr eller senare kommer driva mig till vansinne.

Vad gjorde jag då som kommer att terminen ut stämpla mig som "besvärlig"? Jo, jag frågade om det gick an att mejla ett pm, istället för att lämna ut det i utskriven form. Lite tvekande svarade läraren att det kunde gå för sig, men att hon helst såg att vi skrev ut. Inget rakt svar. Hon rådde mig att aktivera mitt studentkonto " för då får man 200 utskrifter gratis", på vilket jag avböjde. Är jag helt tappad om jag tycker det är lite för mycket begärt av Universitetet att förutsätta att alla studenter har en skrivare? Skrivare kommer väldigt långt ner på min prioriteringslista, och jag vill inte behöva ta mig till skolan, upptäcka att alla datasalar är upptagna, och tvingas lämna in en handskriven kopia av min uppgift. Det är mardrömsscenario ett, två och tre i mitt huvud. Vidare förstår jag inte vad det är som gör det så svårt för läraren att läsa min uppgift på sin dator, och om hon vill plita ner några anteckningar, och sedan mejla den tillbaka till mejl. Nej, lägg skuldbördan på mig bara, gör det. Att andra lärare är kapabla att göra så är av ringa intresse för den här kvinnan.

Nu är frågan i hur lång utsträckning jag vågar trotsa henne. Mejlar jag henne mina uppgifter kommer jag sannolikt inte få några kommentarer på dem, men att skriva ut dem vore att ge efter för mina principer. Jag tycker faktiskt att hon och hela hennes institution borde ta och uppdatera sig på just det här området en smula. Grrrr.

Men så var det ju inte bara på grund av det här med skrivaren som jag blev irriterad. Det var hela hennes väsen som provocerade mig. Hon förklarade väldigt pedagogiskt vikten av att ha framförhållning vad gällde litteratur och inlämningsuppgifter, ungefär som om vi fortfarande gick på gymnasiet, för att det skulle underlätta för oss sedan när vi gjorde hemtentan. Varför inte bara lägga ribban lite högre från början och chocka alla grönjölingar på en gång? Är de så dumma att de inte fattar, och inte vågar fråga, får de väl för fasen skylla sig själva?

Vad mer? Mitt människoförakt nådde nya höjder redan innan jag hunnit komma in i klassrummet då jag utanför det möttes av två såna där tap som inte vågar kliva in i salen innan läraren har kommit. Om jag gjorde ett dåligt intryck på resten av klassen gjorde dum och dummare ett ännu sämre på mig. Finge jag inte få dessa två totalt oförmögna individer i min arbetsgrupp. Eget initiativtagande hör till de egenskaper jag värderar högst bland mina studiekamrater och då dessa så uppenbart tycktes sakna det vill jag helst hålla dem så långt ifrån mig som bara möjligt.