Den är väl vid det här laget hundra år gammal, men så hjärtskärande vacker att det inte känns som att man kan lyssna på den en enda gång på för mycket. Såg dem på Trästocks och det här var den enda låten som lämnade något bestående intryck, men vilket intryck sen! Västerbotten gör mig svårmodig, jag tänker på träden som ilar förbi när man åker sträckan mellan Lövånger och Skellefteå, och det enda som passar i bilstereon är sånt här, eller typ Kjellvander. Helst ska det vara i juli och runt fem, sextiden på kvällen och även om det inte börjar mörkna, eller mörkna alls, så blir det kyligare i luften och det känner man. Eller så sitter man på nattbussen och hör ungdomarna som ska kliva av i Bureå prata om hur kul de haft, diskutera konserterna, och när man själv kliver av i Lövet är det kallt men solen håller en fortfarande sällskap när man cyklar ut mot havet.