It was just a dream

Innan jag drog till jobbet tog jag en powernap och drömde den i särklass konstigaste drömmen på år och dagar. Det började med att jag och min mamma skulle få skjuts hem till hennes hus på Köpmanholmen, och hon som skjutsade oss kunde inte köra, för när hon kom fram till Köpmanholmen fortsatte hon köra rakt ut över kajkanten, vilket slutade med att vi hamnade i plurret. Typ i stil med någon Hollywoodfilm. Jag fick dödsångest och trodde jag skulle dö, men vi kom upp på isen och slirade runt på den i flera minuter innan vår inkompetenta förare lyckades föra upp oss på land igen. Då hade föraren helt plötsligt förvandlats till en av mina gamla jobbarkompisar, en jättetjock kvinna. Hon parkerade oss mitt ute i skogen intill strandekanten vid uppfarten till min pappas lyxvilla. ( Min pappa har ingen lyxvilla). Jag och min pappa ( mamma försvann någonstans på vägen) letade oss in i huset medan vår förare satte sig på verandan och pustade ut. Där sprang jag omkring och gjorde jag minns nu inte vad. Senare skulle jag och min lillebror cykla till min mammas hus som låg strax intill och brorsan cyklade med en liten unge på pakethållaren medan jag gick och då såg jag en orm på vägen och skrek att dom skulle akta sig men dom hörde inte mig utan körde nästan på ormen. Själv gick jag fram till ormen och började sparka på den och då bet den sig fast i min sandalsula och jag blev helt hysterisk och började skrika och trodde att jag skulle dö och började gråta och sparkade runt med min fot som en galning med ormen hängande från skosulan och sparkade iväg skon med ormen in i gräset och sen dog ormen för att jag stampat på den och då ville jag ha tillbaka skon men vågade inte ta på den för att jag var så rädd att det fanns gift i sulan som kunde sippra in i min häl. Sen vaknade jag.