Shorty do whop

Shorty är nog inte min Aidan after all. Antagligen bara för att jag trodde det, hittade jag vid vårt förra möte en massa fel och brister hos den här killen. Han bara inte pratar konstigt, han pratar otydligt. Om han överhuvudtaget pratar. För jag blev tvungen att dra det mesta ur honom. Och jag hatar när det är så. Då spelar det ingen roll hur mycket kemi vi hade sist vi sågs, för den är mer eller mindre bortblåst i samma stund han visar sig vara mer svårsnackad än någon annan kille jag stött på.

Själv bidrog han alltså inte det minsta till vårt samtal. Även om jag vet att det har väldigt lite med min person att göra kan jag inte låta bli att fråga mig varför. Jag är inte en ointressant människa, ändå tycktes han inte vilja veta något om mig. Inte ens när jag visade intresse och nyfikenhet inför honom, svarade han med att fråga mig detsamma. Det här betyder inte bara att han är svårsnackad, han är korkad och socialt inkompetent också. På allra största allvar alltså.

Buhu. Jag som hade sett fram emot lite fjärilar i magen. Inte mot ett, om än mycket litet, nederlag av det här slaget.

Och så börjar jag så klart tänka på Mannen igen. Det är väl ofrånkomligt. Jag gör det ju bara i brist på annat. Har jag inget att ha en hangup på skapar jag mig en hangup, och han ligger närmast till hands. I själva verket är jag helt ointresserad av honom, men bara för att ha något att sysselsätta hjärnan med går jag runt och ältar honom ännu ett varv. Varför inte liksom? Funderar på vilka han ska heja på om Barca mot förmodan möter Arsenal i CL. ( Jag skulle gissa på Barca bara för att jag inte bryr mig ett jota om Barca men desto mer om Arsenal). Jag borde verkligen inte obsessa över honom. Ju mer jag gör det, desto mindre blir chansen att jag någonsin lär få honom igen. Skulle han läsa det här vore det ju helt kört. Men det vore kanske lika bra, då skulle jag ju verkligen bli tvungen att gå vidare.