Med de möjligheter som bloggandet erbjuder, trodde jag verkligen att mångfalden i bloggosfären skulle vara hiskeligt mycket större. Här får alla de som sällan eller aldrig får komma fram äntligen göra sin röst hörd. Ge en mer mångfacetterad bild av sin vardag. Jag pratar framför allt om utstötta och yrkeskriminella. Men icke. Okej att jag läst vissa bloggar med koppling till mer ljusskygg verksamhet, men Acar slutade ju blogga efter mindre än en dag. Och Sanna Bråding satt inne i en månad. Vilket säkert var skitjobbigt. Men jag vill höra hur någon som ska sitta minst två år, och som sakta men säkert börjar klättra på väggarna känner. I want the dirt.
Ett ljus i mörkret, som inte på något sätt skall blandas ihop med dem jag nyss nämnde, är dock Puma Swede. Hon har börjat blogga på Moore, i vad jag antar är ett försök att visa att porsskådisar också är människor. Jag hade skitmycket fördomar om henne, men efter att ha läst några av hennes inlägg är jag beredd att ändra uppfattning. Hon har lyckats överraska mig, och det rejält. Hon har humor och är långt ifrån så korkad som jag föreställde mig. Det är lika skönt varje gång man konfroneras med sina egna förutfattade meningar om människor. Nyttigt om inte annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar