Om fattigbloggen

Nej jag har inte läst fattigbloggen. Men av vad jag förstått av Lisa Magnussons blogg, är den fylld av indignerade kommentarer om att fattibloggaren, som fått i uppdrag att leva på socialbidrag en månad, att hon köper cigaretter för pengarna, och sen har mage att klaga på att hon knappt har pengar till mat. Och Lisa ondgör sig i sin blogg över kommenterar av det här slaget, och tycker att det visar på en hemskt människoförakt.

Men jag håller med dem som påpekar det absurda i att man prioriterar cigaretter framför mat. Det är ju helt sjukt. Jag säger inte att man förverkat sin rätt att gnälla eller klaga över hur fattig man är, men om man tänker till förstår ju vem som helst att man kanske gör bäst i att låta bli att just gnälla om man kan kosta på sig cigg men inte ett sl-kort. Och förstår också varför den typen av prioriteringar kan provocera somliga människor. Jag säger inte att jag, eller någon annan har rätt att bestämma vad socialbidraget ska gå till, men som privatperson har jag väl ändå rätt att uttrycka min åsikt om hur jävla korkat det är att röka upp pengar man skulle kunna betala räkningar med. Och det utan att riskera att bli kallad fascist?

Varför har jag då inte läst fattigbloggen? För att jag tycker att den är för grund. Den behandlar praktiska detaljer av fattigdom. Den tar inte itu med den stress och psykiska påfrestning det innebär att leva under fattigdomsgränsen. Den tar inte upp eller skildrar inte heller den ångest ekonomisk stress innebär för de drabbade. De flesta kan relatera till hur det är att kanske få en oförutsedd räkning någon gång, men få kan verkligen sätta sig in i den stress som fattiga bidragstagare verkligen lever under. Därför hade det varit så fasligt mycket bättre att ge en "riktig" socialbidragstagare i uppgift att dokumentera sin vardag.