Jag skulle ju sluta gå på Mama Africa var det tänkt. I synnerhet eftersom musiken förra gången så fruktansvärt dålig sista 90 minuterna, och för att jag fylldes av ett enomrt äckel av att se en 60-årig kulturtant stå och dansa tätt omslingrad med en kille närmare 25. Eller av det par som simulerade sex i baren.
Men så var det en kille som ville bjuda mig. Och jag är väl inte den som är den. Det kom dock med ett pris, nämligen att jag fick stå och vänta på den här sena rackaren i nästan en halvtimme. En halvtimme på vilken jag snabbt lärde mig känna igen de bilar vars ägare i brist på annat att göra klockan ett en torsdagnatt cruisar Hornsgatan fram. En halvtimme på vilken jag hann komma underfund med varför det alltid hänger så få jackor inne i garderoben på själv klubben. ( För att folk lämnar dem i sina bilar). En halvtimme på vilken minst tre friåkare tog mig för kund, och säkert lika många förbipasserande medelåldersmän tog mig för gatuprostituerad.
Där jag stod och frös arslet av mig hann jag tänka både en och två gånger att jag borde åka hem istället. Att det hela var ett skämt från killen ifrågas sida bara för att jag skjutit upp en eventuell dejt ifråga för att han har en skev framtand. Jo men på allvar. Han är snygg men den där tanden är en vagel eller nagel eller vad fan det heter i mitt öga.
Det krävs ju inget geni för att räkna ut att han när jag messade och sagt att jag var framme, knappt satt sig i bilen för att åka. Detta då han anlände först tjugo minuter efteråt, men i sitt mess skrev att han var på g. Det kan innebära allt från klev just in i bilen, är halvvägs där, eller snart framme. Det lärde 20 minuter i minusgrader mig.
När jag kommer in möts jag nästan genast av ett gammalt one night stand som var så full att hans vän ville bära ut honom. Mot vilket han protesterade mycket vilt! Detta var å ena sidan väldigt underhållande, å andra sidan mycket sorgligt. I synnerhet då han verkligen gick omkring och mer eller mindre bad om kvinnors bekräftelse. Vilket väl visar att killar kan vara lika stora bekräftelsehoror som kvinnor, om inte ännu större, och han jag pratar om nu i så fall den största.
När sedan polisen klampar in en timme senare är det som att allt mycket plötsligt avstannar! Plötsligt ekar dansgolvet mycket tomt då alla dras som flugor till skit till baren där poliserna knallar omkring, och "bara kollar läget". Jomen tjena. Hur ofta kollar polisen bara läget? Typ aldrig. Nu var det väl bara rena turen, eller oturen, att de inte tog någon med sig därifrån, men hade dom gjort det är det nog ingen som varit särskilt förvånad.
Förra gången träffade jag en fd, med betoning på fd, bekants babydaddy. En man som då var minst fem kilo tyngre och såg ut att vara fem år äldre. Men som nu, när han helt plötsligt har tre barn med två olika kvinnor, väl har insett värdet av att se ut som sin ålder gått ner lite i vikt, och hör och häpna, nästan fått stil. Han vär där även igår, så nu vet jag vilka veckor hon har barnen.Skönt att veta så jag slipper mer drama än nödvändigt, då hon pratat varmt om att hon vill återuppta kontakten. Medan jag minns alltför väl varför vi bröt den.
Det kanske var för gott att jag gick dit ändå, eftersom jag träffade, hm vad ska han gå under för namn? Shorty! Shorty är mannen som kommer få mig att glömma Mannen. Om mannen är min Mr Big är Shorty Aidan. Och det på alla sätt och vis. Dom är verkligen varandras totala motsats på precis samma sätt som Aidan och Big. Jag vet att det låter löjligt, men so sue me.
Den långa väntan i kylan får det vara värt! Det bara får det. Och om något ska man aldrig säga aldrig.
lördag, mars 07, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar