Tankar

Självdestruktivitet är inte på något sätt förbehållet endast tjejer. Men jag kan uppleva att destruktivitet hos tjejer är så mycket enklare att identifiera just för att den oftast, och hårdast, bara drabbar tjejerna själva. Medan självdestruktivitet hos män sällan identifieras som just det, då är han bara en känslokall skitstövel. Det här med att låta påskina att man är intresserad av någon, men egentligen bara är ute efter lite bekräftelse. Är det självdestruktivitet eller bara ren och skär idioti? Jag vet att jag varit så desperat efter bekräftelse att jag ibland inte brytt mig ett jota på om jag verkligen funnit mannen mitt emot mig attraktiv, det enda som haft betydelse har varit om han sett mig eller inte.

Men så är jag lite skadad också. För jag tänker, eller tänkte länge, att alla snygga killar som stötte på mig var just såna killar. Han ville inte ha mig, varför skulle han vilja ha mig? Jag var ju tjock och fet och så fel. Inte ett rätt. Kunde inte hitta kläder som passade, visste inte vad jag skulle säga och när jag väl sa något blev det ändå bara fel. Kunde kort sagt inte vara mig själv. Han kunde omöjligt vara ute efter mig på grund av något djupare intresse för min person. Han måste ju veta precis hur snygg han var, och också precis vilken typ av brudar han därför kunde förvänta sig. Varför då sikta på den tjockaste jäkla bruden på stället? Jo för att han visste att han skulle kunna kamma hem. Med någon lika snygg, eller kanske lite snyggare än honom själv visste han aldrig säkert, men med siktet inställt på den tjockaste på stället hade han halva inne. Hon skulle ju aldrig få för sig att nobba någon så snygg som honom. Och han var ju inte ute efter att doppa. Han ville bara veta att han var dyrkad och åtrådd. Om hon ändå, just för att hon inte för sitt liv kunde förstå varför han stötte på henne, nobbade kunde han ju bara skämta bort sitt försök till uppraggning med att han ju aldrig skulle kunna tänka sig någon som henne, inte ens om helvetet frös till is.

Lite så gick min hjärna ganska länge. Och ibland än idag.