När jag läste senaste numret av På stan, kom mina ögon över en vad som bara måste vara fejkad insändare. Där och då beslutade jag mig för att börja samla på roliga insändare. Såna som bara är för bisarra för att kunna motstå. Inte ofta man ramlar över sådana, men just för att de är så ovanliga, känner jag att det finns ett enormt samlarvärde. Fejkad eller ej, en bättre samtidsmarkör än en rolig insändare finns nog inte.
Varför tror jag då att insändaren jag läste i På stan var fejkad? Självklart för att insändaren tar sig själv och ämnesvalet på alldeles för stort allvar. Alltså två grundförutsättningar för en rolig insändare. Vidare är språket mycket fylligt och högdraget, gör verkligen allvaret i ämnet stor rättvisa, och inspirerar i alla fall mig att sätta mig ner och författa egna insändare, bara i rent övningssyfte. Att insändaren sen också vågar sig på att kritisera Magdalena Ribbing, och kalla henne inkompetent, gör ju inte saken sämre. Denna insändare gjorde kort sagt min dag, och kommer förmodligen glädja mig många andra dagar också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar