Folk som man inte gillar som gillar en

Ja, vad gör man med dom? Det är som att man genom ett trollslag transporteras tillbaka till grundskolan då man kanske hade en liten supporter som var tre, fyra år äldre som hängde en i hasorna hela tiden. Som skrattade för högt eller på fel ställen åt historierna man berättade. Som alltid tittade beundrade på en, och som krampaktigt sökte bekräftelse och uppmärksamhet från en. Själv blev man till en början smickrad, men sen mest bara irriterad så till den milda grad att man sakta men säkert började förakta personen ifråga. För att den var så klängig och efterhängsen och tycktes sakna förmåga att tänka själv, och för att det är så tydligt att allt dessa personer är ute efter att göra är att imponera på en.

För så är det med människor som gillar en. Man förgås av dåligt samvete över att känslorna inte är ömsesidiga. Men vill inte låta det bli allt för tydligt, för ens ego har ju vant sig vid den lilla boost det innebär att vara omtyckt och älskad, och det utan någon som helst motprestation.

Det är som med bekantas bekanta som bara faller huvudstupa för en på någon fest, man kanske ses igen snart, och så får man höra den där harangen om " att vi borde börja hänga mer". Men jaha. Så du tycker vi är kompiskompatibla? Själv vet jag inte riktigt alls var jag har dig och vet inte alls om jag ens tänkt tanken på att umgås med dig mer än nödvändigt, men du vill alltså gärna umgås med mig? Och helt plötsligt är man instängd i en liten mörk återvändsgränd som det inte finns någon väg ut ur utan att man på köpet tillfogar någon i alla fall lite skada.