Sch

En arbetskompis frågade på allvar om det gick bra att han åt ett äpple i rastloungen, där jag satt och läste. Den typen av hänsynstagande är väldigt respektingivande, men gränsar hårfint till den typen av hänsynstagande som är nästintill självutplånande. Man sätter så tydligt någon annans välbefinnande i främsta rummet, så till den milda grad att man helt glömmer bort sig själv.

Nu är jag inte någon fullblodsegoist, jag förstår vikten av att man tar hänsyn till andra. Men jag tycker väldigt synd om dem som saknar mod att hävda sig själva ens det minsta. Jag är lika fascinerad av dessa människor, som jag är av dem som alltid, oavsett tid och plats, alltid förväntar sig att folk ska ta hänsyn till dem. Vi pratar divor och donnor som väntar sig att folkhavet framför dem skall klyvas i två när dom skrider fram över dansgolvet, och som inte förstår att folk inte ser deras storhet. Som har mage att behandla dem som vanliga dödliga. Snobbar helt enkelt.

Ibland sitter dom på biblioteket på Universitetet och kan på grund av svåra koncentrationssvårigheter inte läsa en rad i en av de tusen böcker de har framför sig för att jag envisas med att vända blad. Men gå och dö! Hur kan man bli störd av att någon vänder blad? Tror du på allvar att jag vänder det extra ljudligt bara för att störa dig så bör du söka hjälp för din paranoja snarast, innan du kanske får för dig att din bänkgranne är en liten dvärg ute efter att döda dig.

Jag förstår inte hur dessa människor någonsin lyckats kvalificera sig till högre studier om de blir störda av att jag vänder blad. Ljudisolerat hela hemmet? Hur klarar de av distraktioner som fåglar, människor och fordon som passerar utan för fönstret när dom tenterar? En av livets många gåtor som håller mig vaken länge länge om nätterna.