Allan Ballan är på tillfälligt återbesök i mitt liv. Jag tänkte ge honom en andra chans men det blev en väldigt kort andra chans. Tanken var att vi skulle hängt hemma hos mig. Han skulle "massera" mig. När han sa det kunde jag inte låta bli att reta honom genom att fråga om han då räknade med att få ligga, vilket kanske föga förvånande gjorde honom en smula provocerad. Men det är ju så kul att genomskåda folk. Dom gör sitt absolut yttersta för att ge sken av att man inte alls är rätt ute, medan varje liten fiber i dem skvallrar om det totalt motsatta. Jag vet att Allan Ballan bara vill ligga, och jag skulle föredra hundra gånger framför hundra att han var lika ärlig med mig som jag är med honom. Men innan jag kan träffa någon som kan mäta sig med mig när det kommer till det här med brutal ärlighet, a la Kuhmitza stylin ( det är min stamfader det!), lär helvetet frysa till is. Någon sådan människa finns helt enkelt inte. Okej att det funkar på mina vänner, men so far har min uppriktighet varit ungefär lite som rysk roulette. Det kan sluta precis hur som helst. Det blir lite av ett test. Kan jag inte säga precis vad som helst till mannen mitt emot blir det inte åka av. Jag menar, jag tar ändå inte i från tårna när jag precis håller på att lära känna någon, även om jag redan då är mer rättfram än de flesta andra någonsinf förmår vara.
Men jaja, Allan Ballan överlever nog detta också. Han är helt enkelt för jäkla snäll och trygg och ospännande för mig. Jag har försökt förklara detta för honom, men han fattar inte det här med att klicka. Och så har inte han heller någon bra telefonröst. På telefon låter han tio år äldre än vad han i själva verket är, och det är inte på något sätt positivt. Men känner jag honom rätt ger han inte upp så lätt. Det gör dessvärre inte jag heller.
måndag, mars 09, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar