Shit vad jag är less på alla frigjorda 50+ kvinnor som går på afrikansk dans! Eller, dom behöver inte ens vara särskilt frigjorda, dom bara inbillar sig att dom är det, eller när en väldigt het dröm om att någon gång i livet bli frigjorda, och tror den afrikanska dansen kommer hjälpa dem lite på traven. Själv blir jag mest irriterad över att behöva vistas i samma rum som dem, och höra deras tafatta försök att flörta med läraren. Det är pinsamt, skamligt och genant, allt på en och samma gång ihopblandat i en fin liten soppa.
Nu är det i synnerhet en kvinna som irriterar mig speciellt mycket. Inte bara för att hon ser så sorglig ut, utan för att jag sett henne in action i en skum källare vid Mariatorget en torsdagkväll någon gång i höstas. Då så alldeles uppenbart på jakt efter en man, eller snarare kille, säkert minst 25 år yngre än henne själv, lutade jag mig fram till en yngling i mitt sällskap som hon spanat in bara för att varna honom. Och mycket riktigt, precis efteråt letade hon hans blick, och sedan när han undvek den blängde hon närmast ihjäl mig.
Och nu tvingas jag alltså dansa med den här kvinnan en gång i veckan. Se henne försöka göra något som ska likna dans iförd ett rött panband, med håret uppsatt i två minimala hästsvansar, och luggen spretande åt alla håll. Det är inget annat än ett mycket krampaktigt försök att hålla fast vid sin ungdom. Ett mycket sorgligt sådant, till råga på allt. Att jag själv förmodligen kommer bli en minst lika pinsam tant när jag blir kärring gör jag mitt yttersta att förtränga. Må så vara, men jag kommer i alla fall aldrig ragga på killar unga nog att vara mina egna söner, och jag kommer vara fasligt mycket bättre än henne på att dansa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar