I söndagens DN läste jag en mycket intressant artikel om kyssar. Tyvärr hittar jag inte artikeln på nätet, och tänker därför delge valda delar av den här. En forskare vid namn Helen Fisher hävdar att vi genom att kyssas pejlar av varandra, och vår gemensamma kemi. Genom att studera hur hjärnan påverkas av kärlek hos en grupp försökspersoner drar hon slutsatsen att kärlek är en kombination av tre olika system, nämligen sexdriften, förälskelsen och tillgivenheten, som vi enkelt genom att kyssa någon kan känna av. Detta genom att kyssen stimulerar alla dessa system. Hon säger också i artikeln att en förklaring till att män föredrar blötare kyssar beror på att deras luktsinne är sämre, eller möjligtvis att de försöker spåra kvinnans östrogenhalt, för att ta reda på när i menstruationscykeln hon befinner sig.
För egen del känner jag att denna artikel ger svar på så väldigt många frågor. Jag har nämligen ett track reckord av att alltid hamna i bingen med killar som är rent ut sagt usla på att kyssas. Jag vet att jag tänkt både en och två gånger att den första kyssen borde komma så snart som bara möjligt, bara för att jag inte senare ska bli besviken. Och nu får jag ju mer eller mindre rätt av Fisher. Anledningen till att det aldrig funkat är helt enkelt för att vi inte varit kompatibla! Känn så skönt. Jag ska från och med nu inte dra iväg i några som helst förutfattade meningar och förhoppningar om att jag och Han ska leva lyckliga i alla vara dagar. I alla fall inte före vi faktiskt kysst varandra. Then we are good to go!
Läs mer om Helen Fishers forskning här!
torsdag, februari 26, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar