Har du gått ner i vikt?

I början hade jag ingen jäkla aning vad man svarade på det, jag tyckte hela situationen mest var pinsam och sa ja, och hoppades att personen som frågade skulle låta nöja sig. Men med tiden har jag vant mig, och har idag inte några egentliga problem med att folk frågar. Jag bara frågar mig varför dom frågar.

För svaret är, i alla fall i mina ögon, ganska självklart. Om personen som frågar upplever att jag gått ner i vikt, så har jag förmodligen gjort det. Det finns dom som kan se en viktminskning på ett kilo, och gör en poäng av att påpeka ens den minsta skillnad hos någon i sin omgivning, och så finns det dom som understryker det uppenbara och ställer någon som mist tio kilo mot väggen.

Jag tror nämligen inte att den som frågar frågar för att egentligen få svar. Jag tror dom frågar bara för att se vilket svar dom kommer få. Att gå ner i vikt är fortfarande väldigt skämmigt och pinsamt, och något de flesta har svårt för att stå för att dom aktivt försöker göra. Detta har dessa människor sedan länge sedan förstått, och försöker med sin nyfikenhet konfrontera en. För mig handlar det inte om frågan i sig, för mellan raderna upplever jag att det handlar om att dessa personer ertappat mig med att jag hatar min kropp och hur jag ser ut. Vilket jag kanske gör, och vilket dom i vissa fall mycket nöjsamt också vill påpeka. Och andra gånger handlar det om att dom inte håller med, inte förstår varför man någonsin kände att man behövde gå ner i vikt, hur nu dom kan veta något sådant, och då vill skrubba in sina egna förutfattade meningar i ansiktet på en.

Kontentan är att det frågorna om ens vikt, hur konstigt det än må låta, förmodligen bara kommer bli fler i takt med att antalen kilon minskar. Och att då rannsaka sig själv för att hitta vettiga svar på de frågor man om möjligt kan tänkas få, och rättfärdiga sin viktnedgång, inte inför andra, utan för sig själv, kan hjälpa en på traven. Det är synd att man överhuvudtaget ska behöva försvara sin viktminskning, det borde man inte behöva, men jag upplever för egen del att om man inte har svar på de där nyfikna frågorna, försvinner också en del av den glädje man känner över att ha gått ner i vikt. Den solkas av att någon kommer och påpekar att man kanske inte behövde gå ner i vikt från första början. Då kan man lika gärna förekomma dem, och ta upp sin viktminskning innan dom gör det, och då utstråla hur lycklig man är över hur mycket man har gått ner. Det brukar vanligtvis få tyst på dem.