The Man

Jag tycks ha fastnat i någon slags psykos vad gäller Mannen. Alla andra män är ointressanta och jag kan inte ens överväga att ha sex någonsin igen eftersom sexet jag hade med honom var det bästa jag haft i hela mitt liv. Så varför då ens bry sig?

Hur jag än försöker kan jag inte förmå mig själv att hata honom. Däremot hatar jag mig själv något så fruktansvärt, för att han inte vill ha mig kan ju inte vara någon annans fel än mitt eget. Inbillar jag mig. Att det var jag som drev honom från mig. När det i själva verket var han som var för feg för att ens ta sig tid att ta reda på hur han kände. När det var han som gjorde det så lätt för sig genom att klämma mig på hur jag kände, vad jag ville, utan att med ett enda ord yppa något om vad han tyckte, eller blotta sig ens det minsta. Genom att veta hur jag kände göra det så lätt för sig själv att inte känna något.