Könshår och porrfilm

Debatten som pågår i Quetzala Blancos blogg är för mig ganska främmande. Framförallt känns den minst sagt förbryllande. För mig är feminism en öppning, en möjlighet till ett liv som mer fri. Det handlar inte, och har aldrig handlat, om att låta någon diktera villkoren för min tillvaro åt mig, utan om att diktera mig egna villkor. Jag skulle aldrig få för mig att sätta mig till doms över folks sexuella preferenser, vad man fantiserar om, ställer upp på, eller dylikt. Jag kan bara tala för mig själv, och hur jag resonerar kring de val jag gör. Och precis som jag ifrågasätter anledningarna till att jag fattar de val jag gör, att gilla eller inte gill olika saker, att ha eller inte ha stringtrosor, tycker jag att alla andra, kvinnor som män, också borde fråga sig detsamma. Varifrån kommer ovilja att raka sig? Lusten att svälja? Lockelsen att vara undergiven? Det finns en poäng med att hävda kvinnans rätt att tända på förnedringssex, det är var och ens rätt att göra så. Men jag tycker man i samtliga fall gör det lite för enkelt för sig själv, om man aldrig rannsakar sig själv ens det minsta.

Själv har jag en mängd guilty pleasures, som jag skämts över och tidigare inte kunnat stå för, allt på grund av att jag inbillat mig att min omgivning haft en massa förväntningar på mig. Det har funnits saker jag smygit för, för att jag upplevt att dessa saker skulle göra annat jag stod för rent ut sagt motsägelsefullt. Jag har dock insett att det den enda jag rimligen behöver stå till svars för är mig själv, och att jag inte heller ska göra saker, välja bort saker, för någon annans skull än min egen. Det kan vara nyttigt att fråga sig för vems skull man dansar utmanande, om det är för sin egen skull man låter bli att raka sig, men har man väl insett att man bara gör det för sin egen skull, om det så indirekt är för någon annans skull, så finns det ingen anledning att skämmas.

Är det inte, oavsett vilken sida man än företräder, djupt ofräscht att kräva total lydnad av sina anhängare? Förvandlar inte det politik och ideologi snarare till fanatism och religion? Är det inte nästan barnsligt, för att inte säga omoget att döma ut och förebrå någon för att dennes poltiska vilja strider mot ens egna uppfattningar om vad man kan förvänta sig av någon som delar en viss poltisk uppfattning?

Man kan kalla sig feminist och gilla förnedringssex, jag förstår inte vad det är som gör en sådan kombination så omöjlig. Och att genast döma ut en kvinna som säger sig tända på att vara undergiven, som lite mindre feminist, än någon som vägrar bära string och inte rakar sig, är ju lika korkat som att genast anta att någon som inte rakar sig, gör det som en följd av sin politiska övertygelse. Ibland är livet både enklare och svårare än vad vi vill föreställa oss.

Det finns en poäng med att likt Blanco påpeka att feminism borde innebära total kvinnlig frigörelse, att göra unga tjejer uppmärksamma på att det ger med möjligheter, rättigheter, och inte skyldigheter. Men genom att så tydligt visa sitt ogillande, och närmast skrika ut att feminism handlar om att man får gilla porrfilm, kan lätt uppfattas som att man ska göra det. Och då blir den typ av liberalfeminism som Blanco förespråkar lika ofri som den feminsim hon kritiserar.