En av mina grannar försökte igår bränna ner köket. Detta genom att koka olja på en för stor platta vilket gjorde att kondensen landade på den del av plattan som stod outnyttjad. Verkligen aslyckat. Plattan stod på fyran och min granne hade lämnat kastrullen oövervakad för att prata i mobiltelefon. Vad jag gjorde? Det tog emot men eftersom jag värnar om mitt och mina andra grannars liv drog jag ner plattan på trean och öppnade fönstret. Inte för att jag tycker att det är min uppgift, men jag tål inte ljudet av vårt brandlarm. Som går av stup i kvarten, nästan alltid när den nu berörda grannen ska steka fries i ugn. Min andra granne har precis flyttat och har som avskedsgåva lämnat en rutten gurka. Den har jag också tagit på mig att avlägsna från kylskåpet, av rädsla att ruttengurkasaft skulle droppa ner på min hylla, och för att stanken var outhärdlig.
Det tycks som om jag var den enda som lyssnade på hemkunskapen. Någon annan rimlig förklaring till att folk i min omgivning bränner sin mat, lämnar gamla rester, söker svar om dom kan äta gammal köttfärsås, samt hur man bäst krymper kläder, kan jag inte finna. Är det tänkt att jag ska bli 80-talisternas svar på Nina Yunkers? Time will tell.
söndag, februari 22, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar