Pms

Någon annan rimlig förklaring kan inte finnas till att jag är hungrig som en varg, och sugen på det mest otippade saker. Det räcker med att jag ser en bild på en kladdkaka för att vilja kila ner till Ica och köpa en, för att i nästa sukta efter en påse chips bara för att det är en chipsreklam på tv. Men för första gången på flera år har jag faktiskt tänkt kväva pms:en i dess linda. Jag visste att det var på gång, detta eftersom jag inte gått ner något senaste veckan och därför var tvungen att konsultera min fickkalender, och då kunde konstatera att det är dags först till helgen. Så väl medveten om det räknade jag med att bli på lagom muntert humör helgen som gick. Och ja, som ett brev på posten har det nu poppat upp tre gigantiska finnar på min haka. Igår kände jag mig helt utsvulten, trots att jag ätit lika mycket som i lördags och jag då var långt ifrån sugen på någonting överhuvudtaget. Det är liksom så mycket enklare att motstå frestelsen när man vet att det är hormoner som spökar. Bara ignorera totalt. Allt som oftast faller jag för frestelsen och kan konstatera först när det är för sent att det ju var lingonveckan som var på gång. Jag brukar då slå på stort med ett paket riskakor, eventuellt hallon i grädde eller en brieost. Nu var det dock ett tag sen, och desto längre lär det dröja. Jag får knapra på mina förbannade morötter. Och äta i sömnen. Häromnatten drömde jag om hårdbröd med mjukost. Helt sant. Det var sjukt gott.

Men nej Cassie, jag tänker inte börja med några minipiller. Icke! Då har jag hellre ett par deppiga dagar varje månad.