För ett ganska gott tag sedan träffade jag på en kille ute som fick min gaydar ( gayradar mamma!) att gå i taket. Allt bara skrek gay om honom. Men inte på det där så förutsägbara sättet, utan mer subtilt. Hans kroppsspråk och hållning skvallrade om att han inte gillade tjejer i bingen. Eller att han föredrog killar helt enkelt. Därför blev jag till att börja med en smula förvånad över att ens se honom på klubben i fråga. Skulle en bög få för sig att gå dit med sin kille skulle dom förmodligen fly fältet innan dom nått baren. När några tjejer samma kväll försökte få uppmärksamhet genom att hångla möttes dom av avsmak, inte nyfikenhet. Inte helt gayfriendly med andra ord. Men där stod han i alla fall, och dansade vad jag antar att han uppfattar som sensuellt, men som av alla andra uppfattas som en smula fjolligt. Sen kom så nästa chock, nämligen hans en smula krampaktiga försök att ragga upp mig. Jag kunde för mitt liv inte ta honom på allvar. Det gick inte. Han inledde med att säga att han igen igen mig från en community, på vilket en salongsberusad Eveliina svarade " Vad kul för dig" innan hon helt enkelt knallade därifrån. Jag tror jag tänkte att det inte var någon poäng att ödsla tid på honom då han var gay, och lite så där jobbigt snygg så att det inte skulle funka att vara vänner heller utan att det skulle sluta olyckligt. Men han envisades och fortsatte prata med mig om allt möjligt och jag var tvungen att revidera min uppfattning om hans läggning. Det gick dock inget vidare. Jag kan inte släppa tanken på hur feminin han är eller framstår. Jag försöker tänka bort det och fokusera på hur snygg han är men det är som att han är snygg på ett annat sätt. Jag kan helt enkelt inte komma ifrån att jag någonstans fått för mig att han är gay. Och det är här någonstans jag får sån ofattbar lust att skaka om honom ordentligt och ställa den kanske något för framfusiga frågan om han händelsevis föredrar män framför möss. Och om han då inte är beredd att säga som det är inleda en mycket ivrig övertalningskampanj som går ut på att få honom att kravla ut ur garderoben och inse vad alla andra tycks förstått för länge sedan.
Nu är det inte som att den här killen är varken den första eller sista killen som utstrålar gayness, men som envist hävdar att han är hetero. Det finns ju hur många exempel som helst från nöjesvärlden. Och den jag allt som oftast tänker på är Ne-yo. Att han lyckats slå i hela världen är straight is so beyond me. I min lilla värld som befolkas mina jag och mig är Ne-yo så gay att det inte finns annat. Att då se tjejer tråna efter honom blir till en början mycket underhållande, men sedan mest skrattretande. Nu är jag dock varse att han mycket väl kan vara humla, och säkert är det också, men han uppfattas som mer gay än straight, om man säger så. Lika konstigt att ingen annan upptäckt är det faktum att jag tycks vara den enda som upptäckt det.
måndag, februari 23, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar