En hyllning till Sheldon

Varför faller jag alltid för den största nörden i gänget? Om nörden överhuvudtaget? I Greek är det Dale som lyckats charma mig, och i BBT, där det bara förekommer manliga nördar, är det så klart Sheldon som vunnit min gunst.

Jag inbillar mig, mot bättre vetande, att Sheldon i själva verket är allt vi människor önskar att vi kunde vara. Totalt känslokalla och oförmögna att se fördelar med mänsklig kontakt, men utan att veta om att man är just sådan, och inte riktigt förstå sig på varför detta kan vara något dåligt. Sheldon utmålas som ett socialt missöde, men jag tycker han är helt bedårande. Verkligen.