fredag, februari 06, 2009

Jävla tjockis!

De senaste dagarna har jag mött ett mycket illa dolt förakt för tjocka människor, och detta från alla möjliga håll och kanter. Det har gjort mig ganska ledsen, men framförallt väldigt väldigt arg.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag respekterar tjocka människor. Jag föraktar och ser ner på dem precis lika mycket som vem som helst, det sticker jag inte på något sätt under stolen med. För mig förmedlar övervikt lathet, bristande karaktär och självdisciplin, och en enorm offermentalitet. Att det är de egenskaper jag ogillar allra mest hos mig själv jag ser hos alla tjocka människor jag möter kommer inte direkt som någon överraskning. Att jag ogillar tjocka människor som en typ av försvarsmekanism är jag sedan länge införstådd med. Jag gör det för att hindra mig själv från att själv bli en av dem jag föraktar, och motivera mig själv till att aldrig sluta kämpa för att komma ifrån tjockisträsket. Det här låter säkert jättecyniskt för vissa, men jag tvivlar på att jag är den enda som resonerar så här. Jag säger inte att det på något sätt ursäktar att jag resonerar som jag gör, men det kan fungera som en möjlig förklaring.

Men hur mycket jag än själv ser ner på feta människor, kan jag inte låta bli att faktiskt gå in i en diskussion med personer som fäller dumma, korkade kommentarer om feta människor. Det för att jag delvis känner mig träffad, men också för jag upplever att personen sällan vet vad hen säger. Få tjocka människor orka ta den här debatten för då är det allt som oftast så uppenbart att dom gör det för att de känner sig träffade, och just för att de är tjocka inte heller att de kan bemöta kritiken, då de är tjocka. Hur överbevisar man en idiot? Och varför i hela friden ska man ge sig i lag att göra det?

Kommentarerna jag retat mig på bygger i alla fall på väldigt fördumsfulla uppfattningar om tjocka människor. Tjocka tjejer ska inte ha bra självförtroende, de förutsätts helt enkelt inte kunna ha det, och har dom de är det helt oförtjänt. De får inte heller ha för bra självförtroende. Vanliga dödliga kanske får det, men inte tjocka brudar. Har dom de är dom automatiskt jobbiga. Tjocka tjejer är också fula per automatik. Och kan heller inte dansa.

Jag har, till ingen som helst nytta, försökt få de människor som på allvar tänker så här, att förstå hur i grunden fascistiskt det är att bedöma en människa på grundval av kroppsform. Men tjocka människor upplevs som lite jobbigare än alla andra här i världen, bara för att dom är tjocka, och det tycks vara något man stilla och tyst ska acceptera. Jaha, men om vi byter ut tjocka mot kvinnor? Mörkhyade? Handikappade? Är det fortfarande okej? Trodde inte det.

Inga kommentarer: