Tjockisar

Tjockhet gör inte en människa per automatik ful. Ändå tycks många tror det. Är man tjock är man ful. Men då är det väl tjockheten i sig man finner oattraktiv? Hur svårt kan det då vara att faktiskt säga som det är? Det är det här jag inte förstår. Genom att häva ur sig en sak som att tjocka är fula gör man det ju så väldigt enkelt för sig. Jag förstår bara inte vad den här typen av grova generaliseringar ska vara bra för. Och om de verkligen är till någon som helst nytta.

Som jag ser det är alla människor väldigt mångfacetterade, och innehar både bra och dåliga egenskaper. Men att då bara för att någon råkar vara tjock bestämma sig för att den människan inte är vacker, nog har dåligt självförtroende, och säkert är djupt olycklig, gagnar ingen. Jag förstår verkligen inte den här typen av trångsynthet.

Jag önskar att lika mångfacetterad som jag är som människa, lika mångfacetterad skulle bilden av tjocka människor vara. För som det är nu slits tjocka människor mellan två ytterligheter. Å ena sidan den djupt olyckliga, på gränsen till deprimerade tjockisen som inget annat vill än gå ner i vikt, men som inte orkar ta sig ur sin fetma. Å andra sidan den glada tjockisen som omfamnat sin tjockhet, är go och glad, och njuter av livet. Den goa, glada tjockisen man oftast ser på film och tv, då som exempelvis Sookie i GG, får aldrig vara annat än go och glad. Men tjocka människor är inte bara goa och glada, eller deppiga och självömkande. Det är ovidkommande huruvida dessa människor skulle bli lyckligare av att gå ner i vikt, oftast skulle dom säkert de men det är ett beslut de måste få fatta själva, de måste än bedömas som vilka människor som helst utan att behöva släpa på omgivningens förutfattade meningar om överviktiga. Tjocka är också människor!