Måste dansa

Den där tanten jag skrev om förra veckan, har verkligen ingenting att göra i fortsättningsgruppen! Ingenting! Hon hänger med, men stegen är långt ifrån perfekta. Inte för att dom på något sätt behöver vara det, men det ser mest tragiskt ut. Och det säger jag inte för att på något sätt gotta mig i att jag är bättre än henne, jag tycker mest synd om henne, för skulle hon rannsaka sig själv och inte ha så bråttom skulle hon utvecklas i en takt som är så mycket vettigare. Som det är nu lutar hon åt fel håll, eller bara åt ett håll när vi gör steg åt sidan, hon slänger mest med armarna när vi andra vevar ( ja, det är skillnad på att vifta och veva), och så är hon alltid en halv takt efter. Framförallt ser hon inte ut att ha särskilt roligt ut. Hennes mun är som ett hårt streck och jag har inte en enda gång sett ens den minsta antydan till leende på hennes läppar, och då är att le en i högsta grad essensiell del av afrikansk dans, i alla fall om man ska tro min lärare. Tiden han lägger ner på att lära oss steg och tjata om att vi MÅSTE le är ungefär fifty fifty. Själv hade jag jätteproblem med det i början för jag tyckte jag såg så löjlig ut, men nu är det bara så kul att det inte går att låta bli att ständigt le som en nyfrälst pingstvän.

För övrigt finns det en tjej som känner ett behov av att ständigt bräcka mig. Hon tycks göra en poäng av att väldigt demonstrativt visa hur mycket, hur ofta och hur våldsamt hon kan kasta med sitt hår, och detta för jämnan. Jag har ingen aning om varför, men jag gissar mig till att hon känner sig hotad. Vilket ju bara det är så ofattbart löjligt att jag knappt hålla mig för skratt. Och jag är så glad att hon inte lyckas komma åt mig. Känslan av att jag bara är där för min egen skull och inte behöver någon annans bekräftelse än min egen för att veta att jag är bra är så underbar.

Vad jag inte förstår är de tjejer som kommer till träningen uppklädda som om dom skulle ut och stuffa en vanlig fredagkväll. Det är linne på linne över någon "fräck" bikinitop som dom sedan måste hålla koll på hela kvällen. Och örhängen, ringar, armband och tåringar. Till detta ett ständigt fixande så fort vi får så mycket som en minut över. Jag vill bara skrika åt dem att slappna av, ta det lugnt, chilla lite.