Puppyeyes

Efter personalfesten vandrade jag vidare. Själv. Men det gjorde mig inte så mycket för jag gick till en klubb jag aldrig varit på tidigare, och där jag med största sannolikhet inte skulle träffa någon jag kände, Club Fuga, som håller till på gamla Limpbar. Det var dock på håret att jag inte kom in överhuvudtaget för när jag kom fram till repet strax efter ett sa vakten att det var fullt. Varpå jag undrade om det hjälpte att jag gjorde puppyeyes. Varpå följande ordväxling ägde rum:

Vakten:Puppyvaddå?
Annan gäst: Puppyeyes.
Vakten: Puppyvaddå?
Jag: Ja, alltså puppeyes. (Jag blinkar intensivt med ögonen as gör också tjejen bredvid vakten)
Vakten: Är du själv? ( AND IM IN!)

Puppyeyes. Det är väl ändå något högst vedertaget? Uppenbarligen inte inom vaktkretsar, då han tvingade mig att närmast bokstavera ordet, och fick det förklarat för sig av tjejerna som stod närmast. Har han inte som vakt beskådat ett otal tjejer som använt detta knep? Och om ja, vet han då inte att det är ett knep? Eller vet han det, men vägrar medge det? Jag är mycket förvirrad.

Jaja. Väl inne var det första jag möttes av en överförfriskad tjej i övre tonåren som togs om hand av sina kompisar. Vilka jag tipsade om att inte ge henne något annat än vatten. Ett råd jag tvivlar på att de lydde, då samma tjej nittio minuter senare stod ute på gatan och skrek om att hon ville ha sin mobil, som hennes vänner mycket klokt tagit ifrån henne.

Jag ställde mig efter besöket på toan, där jag bekantat mig med den fulla tjejens kompisar, i baren och hinkade vatten även jag. Och försökte, jag säger försökte, dansa till reggaeton. Min aversion mot reggaeton har varit minst sagt djup, men jag har nu insett att jag nog måste ge denna styggelse till musikgenre en andra chans. Jag är beredd att omvärdera min uppfattning om reggaeton, det är jag. Men jag kommer förmodligen aldrig riktigt förstå hur man dansar till det. Jag vet bara att man inte dansar som jag gör, för jag inbillar mig att det ser ut som faen.

Nu visste jag att dom skulle spela reggaeton, men att dom skulle spela så mycket reggaeton hade jag kanske inte räknat med. Faktum är att det ett tag kändes som om dom inte spelade annat. Men då klientelet bestod av över sjuttio procent latinos kan man kanske inte vänta sig något annat. Var dessa latinos håller till all övrig tid förstår jag inte, jag tycker det är lika intressant varje gång man råkar ramla ner i ett dike av någon slags diaspora i Sverige. Intressant för att det gör en medveten om hur liten man är, och hur små kretsar man egentligen rör sig i.

Jag tröttnade dock på att inte veta hur jag skulle svänga mina lurviga och letade mig ganska snabbt därifrån. In på Max där jag inmundigade det Friscomål som nu gett mig fettångest. Tog tuben hem och somnade snabbare än snabbast, bara för att nästa dag, trots säkert hundratals liter vatten vakna mer än lovligt bakis.