It´s just a dream

Igår kollade jag på CSI följt av reprisen av Criminal Minds. Och slogs av hur jävla hård och härdad jag måste vara som utan en blinkning kan se just serier som dessa utan att bli berörd. Typ att jag inte drömmer mardrömmar. Men bara därför kom ju en mardröm som på beställning. Jag drömde att jag var jagad på en grusväg i vår stuga i Finland. Nu är det så att man i detta område långt ute på finska vischan inte bara måste akta sig för fulla finska bilister, utan för typ älgar, renar, björnar, vargar och kungsörnar. Bara därför lyckas jag springa rakt in i armarna på en hel flock med björnar. Som tur var upptäckte dom inte mig, men en människa, en psykopat som av någon outgrundlig anledning slagit följe med dom här björnarna, såg mig och kom springande efter mig så att jag fick springa och gömma mig i en klippskreva. Det var en jävla tur att jag i drömmen helt plötsligt blivit smal och yttepytteliten, för annars hade psykot lätt kunnat få tag i mig. Jag häckade iaf i den där klippskrevan ganska länge och alla visste om att jag var därinne, medan jag väldigt ivrigt skrek på hjälp genom att sms pappa från min mobil. Sen förändrades helt plötsligt scenariot och jag och Gary Sinise var gisslan hos psykot som försökte döda mig medan Gary försökte coacha mig till att försöka se död eller medvetslös ut på ett trovärdigt sätt, något jag enligt honom inte lyckades särskilt bra med, vilket föranledde honom till att nypa mig. Och helt plötsligt var Gary Sinise borta, istället stod mamma och psykot och dansade i ett hörn av rummet, då psykot drog fram en kniv och stack den i mamma, som helt plötsligt inte längre var mamma, utan jag. Så i fortsättningen tänker jag inte titta på vare sig CSI eller Criminal Minds innan läggdags. Jag tänker framförallt inte inbilla mig att jag inte tar till mig av det jag ser, för det vet jag vid det här laget mycket väl att jag gör.