Work it!

Jag blir så ofattbart less på dom där människorna som vill tjäna pengar men inte tycks vilja jobba. Dom som börjar sitt arbetspass med att räkna ner timmarna tills dom får sluta, bara för att vinna omgivningens sympatier. För att dom inbillar sig att dom har något viktigare dom borde göra. Som sedan fortsätter med att gå till arbetsledaren och höra om dom inte kan få gå lite tidigare. Dom orkar ju trots alltid inte sitta där så länge som dom först trodde. Och som sedan, resten av arbetstiden är de som först, och alltid längst, tar rast. Och det utan att verka bry sig det minsta om sina arbetskamrater.

Kan ni snälla ta och växa upp lite? Slå upp upp orden arbetsmoral och plikttrogenhet i en ordbok snälla. Eller så kan ni få ta en rundtur i min pappas, min mormors och alla andra arbetsinvadrade finnars psyken och se exakt till vilken jävla gräns vi är beredda att vandra. Jobba gör man annars dör man.

Jag tror jag provoceras av dessa människor för jag upplever att dom är lata, och jag är rädd för att själv uppfattas som lat. Men framförallt tycks dom komma från en värld så långt ifrån och så fullkomligt främmande ifrån min egen. Jag har sjukat mig en gång från de jobb jag haft, och jag har haft fyra stycken. Då har jag legat och spytt konstant eller gråtit av migrän. Man sjukar sig inte på grund av lite huvudvärk, mensvärk, benvärk, träningsvärk.

Men min pliktttrogenhet kan gå till överdrift, det är jag mycket väl medveten om. Jag är livrädd för att komma försent. Jag sitter hellre på jobbet tjugo minuter tidigt, för jag kan inte ta skammen om jag mot förmodan skulle bli fördröjd. Jag skäms ögonen ur mig då jag försover mig, för sådant händer andra men inte mig. Min pliktkänsla är mycket tajt kopplad till de högst ställda krav jag har på mig själv. Jag förväntar perfektion från mig själv hela tiden. Alla andra kan fela till höger och vänster ( eller egentligen inte, för om det är något jag hatar så är det stolpskott till medarbetare) men jag lider av svår hybris och inbillar mig att jag är någon slags övermänniska. Jobbigast är nog att ingen annan tycks se det, och kommer undan med att vara dom lata jävla maskar dom är.