Aftonbladets granskning av dömda sexbrottslingar ger mig obehag. Inte så mycket för sexbrottslingarna i sig, utan sättet som Aftonbladet på ett minst sagt sensationslystet sätt gör journalistik av något som mycket väl skulle kunna granskas väldigt sakligt. Resultatet blir istället inget annat än ren och skär skrämselpropaganda. Att sexbrottslingar bor nära skolor och daghem är djupt beklagligt, och självklart något som bör tas upp, men sättet som Aftonbladet att väljer att göra det på när en rädsla bland folk, en rädsla som lätt kan bli överdriven. Det känns som om man på Aftonbladet inte problematiserat frågan tillräckligt innan man valt att publicera artiklarna. Jag förstår exempelvis inte hur man förväntar sig att sexbrottslingar som tvångsvårdas ska kunna återanpassas i samhället? Vi pratar om människor förmodligen så störda att dom inte ens vågar eller vill erkänna det för sig själva. Hur man på ett givande sätt vårdar en sådan människa, när denna helt och hållet saknar motivation till vården, är för mig en gåta. Klart är att den strategi det svenska rättsväsendet i dag använder inte är effektiv, och måste förändras, men jag tvivlar på att tvångsvård är den bästa lösningen.