Frestelser

Frestelser är nog den enskilt största anledningen till att det för min del är så svårt att gå ner i vikt. Frestelserna finns överallt och gottegrisen i mig tycker att jag alltid har rätt att unna mig lite. Bara lite. Det kan väl ändå inte skada? Men det är ju det det gör. Att jag är sockerberoende är inget skämt, i så fall är jag den sista som skrattar. Jag vet att jag inte kan hantera ätande, att jag har ett minst sagt sjukligt förhållande till mat, och det enda sättet att kontrollera det på är genom att ha total jävla nolltolerans. Jag trodde ett tag att jag kunde kontrollera det genom att bara äta godsaker i andras sällskap, så att dom blev min kontrollinstans, men det gick inte. Det fanns ingen som helst spärr i sikte. Och just att äta tillsammans med andra känns väldigt fel. Innerst inne vet jag liksom att jag inte alls borde röra godsaker och inbillar mig att alla andra också vet, och tycker, att jag borde låta bli, så då blir jag hämmad av det. Jag antar att detta är vad som kännetecknar ett missbruk. För när jag sen äter, ger mig hän, är det en sådan grad att jag verkligen aldrig skulle kunna stå för att göra det offentligt. Det är verkligen något jag skäms över och döljer för min omgivning. Bara att handla de ofantliga mängder som jag äter, när jag vräker i mig, är svårt i sig för jag tror mig veta att hon bakom kassan noterar precis vad jag köper, hur mycket,och hur ofta.