Bant, bantare, bantast

I och med att jag så många gånger har försökt gå ner i vikt, har jag lika många gånger försökt föreställa mig vad som är målet. Men det är först på sista tiden jag insett vikten( Moahahahaha) av att ha ett realistiskt mål. Och det är det som gör vissa människors mål så ofattbart skrattretande. Jag tror också att det är på grund av sina orealistiska mål som så många misslyckas. Du vill ha en kropp som Beyan, Brittan eller Pink? Jo men eller hur. För mig är och kommer det alltid vara en fullkomlig omöjlighet. Det finns liksom inte på kartan. Jag kan inte jämföra mig själv med någon annan än mig själv, och det är väl antagligen det blir så svårt att sätta upp ett realistiskt mål, eftersom man inte har ett smalt jag att förhålla sig till. Så är det i alla fall för mig. Då kan det ju vara lätt och falla till föga och drömma om att faktiskt få Brittans kropp. Och inte mig emot, men jag kan nog se mig om i stjärnorna efter det. Många tycks glömma att man måste utgå från sina egna förutsättningar. Det är ju för fan det viktigaste av allt.