Bantarblogg - the one and only

Förra veckan jag gjorde jag misstaget att stiga på vågen mer än en gång. Borde inte ha gjort det. Borde vid det här laget veta att sådant straffar sig själv. Men jag kände mig då lätt och ville veta om min lilla ingivelse stämde. Vilket den så klart gjorde, för enligt vågen att döma vägde jag då, efter en joggingrunda och en tallrik gröt runt 78. Vilket gjorde mig så sjukt nöjd. Samtidigt som jag aldrig riktigt kommer förstå hur något så fullkomligt banalt som att gå ner ett kilo här eller där kan göra mig så ofattbart glad. Men bara för att jag vägde mig och konstaterade att jag ju faktiskt hade gått ner, var jag ju tvungen att kolla så att denna viktminskning verkligen höll i sig. Alltså frångå principen om att bara väga mig en gång i veckan. Och har därför vägt mig nästan varje dag sen dess, bara för att konstatera att viktminskning nog var en tillfällig grej. För nu är jag tillbaka på gamla kära välbekanta men ack så ruskigt jävla jobbiga 80 kilo igen. Jag vet att jag gör mig själv en otjänst genom att väga mig, för det skapar bara en massa onödig stress som inte är produktiv för fem öre, utan bara fungerar destruktivt. Men jag vill ju så gärna se framsteg, och en del av mig tycker att siffror är det enda bra och hållbara framsteget man kan hålla i. Samma jag som tycker att jag borde skaffa en digitalvåg, då jag så väl vet att det är det absolut sista jag och min ätstörnings drabbade hjärna behöver. Då kommer jag börja väga mig varje timme, varje kvart, och börja obsessa kring varje gram, varje hekto. Digitalvågar är verkligen bara roliga någon gång ibland, men att ha en sån hemma är inte på frågan. Frågan är om jag inte borde kasta ut min våg helt och hållet och bara gå widd de flå?

En anledning till min frustration är att jag veckan som gick verkligen har ätit fasligt mycket mindre än jag gjorde i början av månaden, då jag till frukost kunde äta en tallrik med youghurt och marmelad till två ägg, eller burk makrill. Nu nöjer jag mig med en gröttallrik. Jag rör dessutom på mig mer än jag gjorde i början av månaden, så det här borde rimligtvis börja betala sig. Men så varför gör det inte det? Är det en klassisk platå där jag måste uppa motionen och börja äta ännu mindre? Eller handlar det bara om att kroppen ställer om? Hoppas på det senare....