Jag blir närmast chockad av att se en snäll, beskedlig, omtänksam Gordon Ramsay i Gordon Ramsays the F word. Efter att endast ha sett honom stå och svära åt adepterna i Hells kitchen, och i Gordon Ramsays kitchen nightmares sett honom skälla ut kökschef efter kökschef, är omställningen total. Det är som att se en helt ny människa. Varför är någon beredd att göra sig ett namn på att vara så ofattbart jävla otrevlig och jävlig, för att först senare få chansen att visa sitt sanna jag? Jag förstår att Gordon måste vara hård i köket, och att han förmodligen inte skulle vara där han är om han inte var det, men jag förstår inte varför man måste gå till sådana överdrifter? Helt enkelt tycks han vara så ofattbart älskvärd! Jag förvånas över att komma på mig själv med att nästan gilla honom.
F word är verkligen genialt. Det gör mig glad, intresserad och sugen på att laga mat ( för att inte tala om att äta den). Upplägget är smart, utan att det blir för uppstyltat. För att inte tala om tilltalet, det känns personligt och intimt. Helt sagolikt. Att Gordon i varje episod möter någon i en kakduell är ju helt underbart. Att han sen envisas med att ha citron i kort sagt varenda jävla kaka han gör, det är ju en helt annan femma. Programmet har såpass många olika inslag att det aldrig blir monotont, men inslagen i sig är inte heller för korthuggna för att man som tittare ska bli galen. Det är ren och skär feelgood, förpackat som matlagningsprogram.
måndag, oktober 20, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar