Känns lite skämmigt. Jag är inte troende men ändå har någon lyckats inpränta i mig att söndagar dricker man fan inte på. Att då göra det fyller mig med skam och skuldkänslor jag inte riktigt kan förklara, men inte heller vet vad jag ska göra något åt. Få på flykten genom att rättfärdiga mitt drickande med att min kompis ju faktiskt fyller år, och att födelsedagar inte tar hänsyn till veckodagar, eller vilka veckodagar de infaller på.
Det är inte så mycket folk som går ut på en söndag, och det är därför det är så skönt att på en söndag ge sig ut på nya jaktmarker. Typ besöka ställen man aldrig annars skulle gå till, och som vilken annan gång som helst förmodligen skulle bli rena rama chockterapin. Jag har alltså för första gången i mitt liv varit på Anchor. Anchor har jag bara hört saker om, aldrig upplevt själv. Och det jag har hört har bara varit dåliga saker, som inte direkt har fått mig att vilja springa dit vid första tillfälle som ges. Men jag har kommit på att vänskap handlar om att kompromissa och förhandla, och är därför av fler än en anledning välvilligt inställd till rockkaraoke på Anchor, om det innebär att jag i gengäld kan få med mig den rockigaste jag har i vänkretsen till Mama Africa. Och jag är inte en sån där som låter mig bli medsläpad och sen är en bitch hela resten av kvällen, det blir ju aldrig roligare än man gör sig.
Jag var rädd för att jag skulle bli påhoppad av någon gammal hårdrockare, och mycket riktigt tog det inte mer än fem minuter innan så skedde. Mitt emot mig sitter en man som inte bara öser ur sig hur snygg, vacker och bedårande jag är. I nästa andetag påstår han sig ha legat med Victoria Silvstedt. Med betoning på påstår. Jag förstår verkligen inte varför man väljer att säga en sån sak. Ska det få mig att inse vilken genomskön kille du är? Förstår du inte hur ofräscht det är att skryta om sina sexuella eskapader med kändisar? Förstår du inte hur desperat du verkar? Ingen vettig människa skulle ens komma på tanken. Har man lyckats ligga med en kändis skryter man inte om det, man gör ju raka motsatsen i hopp om att få göra det igen. Nu verkar det dock som att det var ett tag sen den här killen hade sex, om han nu hade sex, med Vickan. Förmodligen ville han berätta detta för att det för alltid kommer vara hans sexuella höjdpunkt livet igenom.
När jag senare tröttnat på honom och hans komplimanger och vänligt men bestämt avvisat honom kastar han ur sig den sedvanliga harangen om att jag hatar honom. Asså herreguuuud. Kom med något nytt. Finns inget som andas dåligt självförtroende, låg självkänsla, och oförmåga att bli avvisad som att man sekunden efter att man blivit avvisad försöker skuldbelägga motparten genom att påstå att denne hatar en. Hade jag varit lite snefullare hade jag förmodligen ställt till med värsta scenen, men så här i retrospektiv är jag glad att jag lät bli för han var så full att han förmodligen inte kommit ihåg det dagen efter, och förmodligen kommer upprepa samma procedur nästa gång han blir avvisad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar