Husvärden

Min husvärd har visat sig vara surare än självaste Buttersmurfen. Vad man än säger, vad man än behöver hjälp med, möter hon det med en anklagelse, en bitsk kommentar, som insinuerar att man är helt tappad bakom en vagn och bara har sig själv att skylla för stoppet i toaletten, att spisen inte funkar, och att mikron är paj. Jag har försökt vara trevlig och tillmötesgående och kallprata med henne de få gånger vi haft kontakt men efter att för vad som kändes trehundrade gången fått höra att jag var sent ute, som anmälde mitt toastopp klockan halv tolv en fredag förmiddag, fick jag nog. Hur fan vet hon när jag fick stopp i toaletten? Vem som helst anmäler väl något sådant så snart som bara är möjligt? Vem fan vill ha stopp i toaletten längre än nödvändigt? Så efter att hon beklagat sig över min bristande framförhållning, utan att ta reda på hur denna framförhållning verkligen såg ut, sa jag att jag inte uppskattade hennes taskiga attityd och att hon borde lägga ner den, just för att hon inte hade någon jävla aning om vad hon pratade om. Varpå hon med sin monotona stämma bad om ursäkt och sedan sa att hon skulle se till att rörmokaren skulle komma, så snabbt som nu var möjligt då jag ju varit så pass korkad att medddela detta först nu och det ju trots allt var fredag och snart efter lunch.

Det jobbiga med suggor som hon är att deras oefterhärmeliga förmåga att förstöra inte bara sina egna liv utan också hela omgivningens. Med hela sin aura av bitterhet så tappar man fullkomligt livslusten så fort man råkar komma i närheten. Okej att det kan vara nyttigt att möta sådana människor bara för att påminnas om vem man själv inte vill bli, om den risken överhuvutaget existerar, men energin det tar att skaka dem av sig är alldeles för omfattande.