Jag har en inte så hemlig dröm om att lägga ner det här med att försörja mig på skrivande, göra en helomvändning och bli sockerbagare. I dessa drömmar föreställer jag mig tillvaron som såväl slitsam som mycket mycket glamorös. Med min magiska palett och kreativtet skulle jag ägna dagarna åt att försöka komma på underbara smakkombinationer som skulle få alla att häpna, samt öva upp min förmåga att göra riktigt fantastiska bröllopstårtor. Och på grund av det bli väldigt rik och väldigt berömd.

Något som när mina drömmar om att bli sockerbagare eller på annat sätt arbeta med matlagning är matprogram som Vad blir det för mat och The Rachael Ray, som väl kulinariskt sett inte är direkt matnörderi, men som med sina snygga verktyg gör mig så sugen på att laga mat. Senast jag kollade på Per i Vad blir det för mat begravde han ansiktet i ett paket sidfläsk, och gjorde sedan en bolognese med ett högrev som han malde själv. Den där köttkvarnen var så fiiiin. Jag blir helt salig. Jag vill ha en egen köttkvarn, som jag kan mala kött med. Och när Rachael Ray tar fram ett sprillans nyt cestjärn, då blir jag som tokig och funderar på om inte jag, som inte alls behöver ett cestjärn, kanske inte skulle behöva inhandla ett.