måndag, februari 02, 2009
Somliga går med trasiga skor, eller helt utan
På min dansskola måste man lämna skorna i entrén. Det finns inga "tossor" att låna, och inte heller någonstans att låsa in sina tillhörigheter, så varje gång jag är där och dansar är det med viss spänning jag rör mig mot utgången, för att se om mina skor fortfarande står kvar. Jag oroar mig nämligen som fan för att någon ska ta dem. Inte för att jag vet vem som skulle vilja ha ett par nötta svarta Adidas Stan Smith i storlek 36. (Okej, dom är lite små, men dom var på rea, okej! )Men jag har hört mardrömsberättelser om folk som blivit utan skor på hemmafester. Det finns till och med en Rockystrip som behandlar ämnet. Då stackars Rocky lämnar en maskerad i bara fossingarna. För övrigt den enda strippen då man faktiskt får se hans håriga fötter. Sen ser man ju med jämna mellanrum skor ligga och skräpa här och där och då tänker jag att det är någon som tagit någon annans skor från hemmafest eller dylikt och kastat ut på gatan bara för att jäklas. Jag menar, någon annan rimlig förklaring kan väl ändå inte finnas?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Haha ja! Det händer faktiskt! Det har hänt mig och jag fick inte tillbaka dem.. men det bästa var alla hemmafester jag gick på när jag var 16 och punkare. Alla och jag menar ALLA hade kängor! Och de allra flesta hade 10-håls undergrounds med varierande slitenhet.. så när man gick ut i hallen lagom aspackad på folkölsgrogg så var det i princip omöjligt att ta rätt... det skedde ett ANTAL förväxlingar!
Vi hade en pokerafton en gång. Jag åkte ut ur spelet ganska snabbt på grund av mitt fylleoffensiva spelsätt och gick därför och pysslade med annat (vi var hemma hos mig). När jag säkert en timme senare återgick till bordet så hade ingenting hänt! Brukligt är att höja insatsen allt eftersom, för att det ska gå undan, men dessa fyllhundar hade inte gjort det - det var verkligen som om ingenting hänt. Jag blev toklack - jag kan bli rätt sur på fyllan - skällde ut dem lite, tog på mig skorna och drog ut på en långpromenad några timmar. Den var uppfriskande, men dagen därpå insåg jag att jag hade gått med en egen sko, samt en som tillhörde en av de andra! Skorna var förvisso rätt lika, men det blev ju en klassiker att återberätta för barnbarnen.
Skicka en kommentar