Jag saknar en röst i debatten om machoidealet. Det är rösterna från alla de unga män och killar i dag som varken kan eller vill leva upp till idealet i sig. Jag skulle inte vilja påstå att rösten inte finns, den gör sig bara inte tillräckligt hörd. Men det måste väl rimligtvis finnas män som är lika trötta på att leva upp till ett föråldrat ideal, som jag är på att försöka bli den kvinna jag tror män vill ha? Jag vet att det finns, och just därför frågar jag mig varför dessa inte hörs högre. Är det av rädsla för att dömas ut som toffelhjältar och mjukisar som dom hellre verkar i det tysta? Det är ju så länge dessa inte gör sig hörda, som det föråldrade idealet tillåts fortleva. Och det är bara om männen själva vågar erkänna att detta inte är något de vill leva med, som vi faktiskt kan se någon verklig förändring.