Alla mina teknikprylar håller sakta men säkert på att ge upp. Min mobiltelefon, som inte har någon Mp3spelare eller wapfunktion eller vad fan man nu kan eller ska begära av mobiltelefoner i dessa dagar, håller sakta men säkert på att falla ihop. Vilket vore så jävla najs för då kan jag köpa en ny som jag kan ladda hem nya fräcka signaler på, och mobilblogga med. Min dator tål inte att jag laddar hem en enda låt utan att det då tar ungefär ett århundrade innan jag kan använda Firefox, och det hjälper inte hur många låtar jag än raderar, den fortsätter att jävlas ändå. Men värst av allt är nog min MD. Folk kallar min MD old school, och bara på grund av det tänker jag nu göra en kort utvikning gällande användandet av uttrycket old school. Jag tycker att det skett en urvattning av begreppet. Jag är väl medveten om att old school är olika för olika människor, beroende av ålder, men jag tycker ändå att man kan kräva att något är mer till åren än tio för att man ska ha rätt att kalla saken old school. På RTB:s frågade De La Soul eller om det nu råkade vara Nas om publiken var inne på old school och rabblade sedan upp grupp efter grupp efter grupp från 90-talets början. Inte old school. En teknisk pryl som hade sin storhetstid för tio år sedan, och som faktiskt fortfarande används flitigt i vissa kretsar, kan följdaktligen inte klassas som old school, eller stenålders. Min MD börjar ändå ge upp så sakta. Jag använder den endast när jag är ute och joggar men fuck vad den lyckas reta upp mig på den 45 minuter långa löprundan. Till att börja med hackar den, sen när den väl bestämmer sig för att vara med på noterna kan den spela en låt, sedan sluta mitt i vilket innebär att jag måste trycka på play, vilket gör att den hamnar på paus, och sen när jag trycker play igen händer ingenting och sen säger cant reads. Det är då jag vill ta den där förbannande lilla manicken och kasta den i Karlbergskanalen. Men så påminns jag om hur jävla underbar den är och vilken underbar värld vi har tillsammans. En värld ingen annan kan komma åt, en värld som är bara våran. Och hur jag inte har råd att hata den för att den då bara kommer jävlas med mig ännu mer.