Igår hade jag en sån där dag då jag undrade varför jag späker mig själv. På väg hem från dansen gick jag förbi en Selecta och gjorde som jag alltid gör ibland, fantiserar om allt jag skulle kunna köpa och äta, och det slutar alltid med att jag kommer fram till att jag lätt skulle kunna proppa i mig allt i hela jävla apparaten. Jag lyckades dock hålla stånd denna gång, men började resonera lite med mig själv om när jag om möjligt skulle kunna unna mig något gott. Eller ganska mycket gott. Jag gör alltid så här. Sätter upp ett mål och så får jag belöna mig själv med en frossardag. Det har inte funkat än så länge, jag faller alltid dit. Och jag vet väldigt väl att man inte ska belöna sig själv med mat utan med typ nya kläder. Jag gillar mat mer! Nu har jag bestämt att den dagen blir när jag nått 70. När jag nått 70 får jag unna mig en hel dag av gott. Det kommer bli cirka ett kilo lösviktsgodis, kladdkaka, vaniljmunkar, vaniljbullar, chokladbollar, äppelkaka med vaniljsås, varm choklad, läsk, chips, daim, nougat, center, geisha, dumle, käck, glass, muffins och mentos. Jag vet att jag glömt en massa, det gör jag allid. När jag som bäst stod och fantiserade om allt detta insåg jag dock hur jävla onödigt allt det där är, just för att det är så jävla onyttigt. Jag ligger just nu på ungefär 1600 kalorier om dagen och om jag smäller i mig en daim måste jag svälta mig själv hela resten av dagen. Inte riktigt värt det. Men väl värt att tänka på.