Jag börjar bli stressad som fasen över det faktum att jag inte träffat någon, och att jag ännu inte, vid det sköra åldern av 26, haft något som man kan komma undan med att kalla för förhållande. Jag har haft strul, kkförhållande, dejtat folk eller typ något i den stilen, och killar som har varit ihop med mig, men som jag bara legat med mer än en gång. Jag vet inte om jag nödvändigtvis vill ha ett förhållande, men jag vet att jag vill ha barn, och att jag gärna vill ha barn med någon. Jag är dock inte typen som nöjer mig med vilken jävla jeppe som helst, som somliga andra. Helst vill jag ha sex barn, men kan nöja med fyra eller två eller hur många nu universum vill ge mig. Jag blir bara så ledsen av tanken på att jag kanske aldrig kommer få barn, och vill därför göra mitt yttersta för att minimera den möjligheten. Alltså måste jag hitta någon att skaffa barn med. Och eftersom jag vill ha sex, fyra eller kanske två eller ett barn, och då med en man jag vill ha en fungerande relation med resten av mitt liv, vill jag gärna att vi ska ha levt ihop ett tag innan vi ger oss in i the babymakingbusiness. Det vill säga tre år. Minst. Men om jag nu ska hinna få fyra friska barn måste jag ju börja senast vid trettio, för att då hinna få alla innan fyrtio. Och då jag i dag är 26 innebär det att jag helst borde hitta någon imorgon, lära känna honom de närmaste åren för att sen komma igång, eller om han nu visar sig vara dum i huvet, ha tid att dumpa honom på och ge mig ut på jakt igen. Och ju äldre jag blir ju svårare blir det att hitta någon som är vettig. Mitt stora aber är killar med barn, och just för att jag blir äldre och äldre, tycks alla killar jag träffar ha barn. Det tar kanske en nanosekund innan dom börjar prata om sin jävla ungar, och då mister jag ståndet fullkomligt. Värst är dom som har bilder på sina barn som skärmsläckare på mobilen. Gaaaah! Och att ge sig i lag med att skaffa barn med någon som är yngre är föga jävla lockande ska jag få be att tala om. Fuck vilka jävla problem jag har!