Claes Claesson heter min granne. Han bor på våningen under. När jag precis flyttat in skrev han rätt snart ett brev om att jag gick väldigt ljudligt med en uppmaning att, av omtanke för honom försöka tänka på det här då han arbetade i skift. På vilket jag svarade att det inte var mitt problem om han jobbade i skift och att jag inte kunde göra så mycket åt saken. Vilket jag iofs skulle kunna men jag vill inte. Det här är ett släktproblem som jag delar med min mamma, och som retat en del andra familjemedlemmar tidigare, i synnerhet en viss låtsasmamma som aldrig fick sova då hon jobbade jour då jag klankade runt i huset. Iaf.

Det bor också en skitskum kille i mitt hus. Han är liten och satt och ser ut lite som en tomtenisse. Jag blir djupt obekväm av att vara i närheten av honom. Han ler vad han själv säkert tror är ett inbjudande och trevligt leende, men det är i själva verket bara ännu läskigare. Jag har fått för mig att han är intresserad, och hur smickrande det än må vara med beundrare, så finns det gränser.

Nåväl. Häromdagen hade ett brev felaktigt blivit placerat i mitt brevfack. Det stod Claes Claesson på det och först kopplade jag inte alls, sen insåg jag att det var grannen under. Men sen fick jag för mig att googla människan ifråga och insåg att det är den där hustomten som är Claes Claesson. Vilket ju blir så sjukt skrämmande. För min paranoida sida kan nämligen inte slå ifrån sig tanken att Claes vet att det är jag som har det brevfacket och med flit lagt det där ihopp om att jag då ska söka kontakt. Ännu läskigare blir det då man ser att adressen är min men namnet på brevet är hans. Han borde väl rimligtvis veta att han inte bor här? Alltså har han med flit uppgett fel adress. Så måste det vara. Det kan inte vara på något annat sätt.