fredag, november 21, 2008
Mamelucker som motivation
Det bästa med att ge sig ut och jogga den här tiden på året är utan tvekan att dra på sig mameluckerna. Börja med att smaka på ordet. Mameluck. Det andas inte direkt fräsch 20 årig nyponros utan tillstymmelse till fett på låren, snarare en kraftigt cellulitprydd bastant emäntä(slå upp det!) som kör med sina barn på någon gård på östeuropeiska landsbygden. Men det vilar också något väldigt mysigt över själva ordet, något väldigt hemtrevligt och välbekant. Tanken att det nu är så varmt ute att man måste bädda in sig i ylle för att inte förfrysa rumpan fyller mig med värme. Men jag blir också så sjukt stolt över mig själv som drar på mig träningskläderna trots att det är så svinigt jävla kallt. Min övertygelse har aldrig varit större! Tacka mameluckerna för det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag lackar på folk som rackar ned på mamelucker. Varför finns mamelucker, detta mest mobbade och osexiga plagg? För att kombineras med det mest fetisherade och sexigaste plagg - strumpebansdhållaren. Och så är det med det. Vafaaan.
Skicka en kommentar