Om otrohet

Jag har tänkt mycket på otrohet, och just hetsen som jag upplever finns kring otrohet. Synnerhet kvällstidningarna är väldigt duktiga på att sprida löpsedlar med rubriker som " Så vet du att din partner är otrogen" och " Så många kvinnor är otrogna". Som om det verkligen fanns en universell definition för vad otrohet är. Som om vi lagstadgat att otrohet är när man har ett fysiskt förhållande med någon annan än ens partner. Att det inte är så, och att alla inte delar uppfattningen om att det är så står också klart när man läser de enkäter som görs kring när man kan anses ha varit otrogen. Där går meningarna isär fullkomligt, det kan handla om tankar, fantasier, en kyss, sex eller ett förtroende. Just därför känns diskussion som sådan så onödig, och så onödigt ytlig. Någon kvällstidningsnisse tar en titt på enkäten och konstaterar att eftersom de är flest som anser att gränsen för otrohet går vid en kyss, är det lika bra att bestämma att det en gång för alla är så, utan att ens tänka tanken att det finns en massa människor som är av en annan uppfattning.

När jag går in i diskussioner om otrohet, som förvånande ofta också kommer att handla om svartsjuka, är det alltid någon som blir så ofattbart provocerad av att jag inte tycker att sex eller fysisk kontakt av något slag räknas som otrohet. Jag gör en skillnad mellan en fysisk relation, som kanske bara handlar om just sex, och den typen av intellektuella utbyte jag har med min partner. Om jag har sex med någon annan betyder inte det att jag har förrått min partner, och inte heller brutit det förtroende som vi har. Jag kan ofta känna att folk lägger sån ofattbart stor vikt vid just det fysiska, som om det verkligen vore det största, finaste och bästa man kan ge och få av varandra i ett förhållande, utan att ens överväga att ett förhållande för andra kan handla om tillit, respekt, ärlighet och förtroende, och att det på intet sätt rubbas av att man har fysiskt umgänge med någon annan. Oavsett vad jag och min partner har kommit överrens om, finns det ändå dom som tror sig ha rätten att döma ut mig som otrogen.

Just för att det finns en sån diskrepans mellan vad olika människor är otrohet, så är debatten i sig intressant. För samtidigt tycks det finnas en tyst överrenskommelse, som kanske inte ens är ömsesidig, som endast håller tills någon bryter mot den. Och det då kommer fram att den inte var så ömsesidig. Just därför är det också viktigt att prata om sånt här, och inte förutsätta att man är införstådd med vad ens partner tror är otrohet och inte. Innan det visar sig att man varit otrogen.