Bangare

Ibland går jag på dejt bara för sakens skull. Att dejta är, precis som med allt annat något man måste öva på. Och vad bättre än att öva på någon man inte får handsvett av att vara i samma rum som? Någon som väl är trevlig, söt men inte så mycket mer än det. Någon som man inte börjat gilla tillräckligt mycket för att komma på att man borde spela mer älskvärd än man redan är. Mitt största problem med att gå på dejt är att jag inte kan vara mig själv. Och genom att gå på träningsdejter kan jag öva på just det, utan att vara rädd att det kommer kosta mig något. Så. Idag trodde jag att jag hade en sån dejt. När tönten sen messar och undrar om han får ringa, så klart precis efter att jag gjort mig i ordning och slängt i mig mat, då förstår jag att det inte kommer hända. Nämen jag har precis börjat laga mat och kommer inte hinna. Du kan komma hit och äta med oss? Med oss? Vilka oss? Jag tänker inte äta med dig och ett oss. Jag ville träffa dig och inte ett oss. Jag ville ses på ett fik just för att jag känner mig så sjukt obekväm med att träffas första gången hemma hos någon. Varken svårt eller omöjligt att fatta. Ja, men jag kommer nog inte hinna. Nähe, när vill du ses då. Ja om tre timmar. Ja, men jag ville ses snart för att jag inte kan ses om tre timmar. Asså hur är det möjligt att man vet att man ska träffa någon en viss tid och sen ändå, mot vad som rimligtvis måste vara bättre vetande, ändå ställer sig och lagar mat? Ja men vi kan väl ses en annan dag? Ja, jag hör av mig! Ja, gör det. Jag kommer inte svara!