På min dansskolas hemsida står det att fortsättningsgrupperna ska ha en dansuppvisning i mitten på december. Fy fan vad kul tänkte jag, och sen började jag nybörjar/fortsättning. För att på senaste träninge få reda på att nybörjar/fortsättning tydligen räknas som tillräckligt mycket fortsättning för att vi ska delta i denna uppvisning. Därför förvandlades träningen helt plötsligt till roliga timmen där halva klassen fick sitta och titta på när den andra halvan uppträdde. Nu hör dock koreografin vi ska göra till en av de enklare rytmerna, och det är ju väldigt tacksam för. Den hör också till en av dem jag gillar bäst. Jag är väldigt glad att vi slipper en annan av rytmerna som jag verkligen tokhatar, men jag antar att vår lärare fattat att vi inte gillar den, och därför valt bort den.
Iaf. Jag är väldigt glad att jag inte är lärare, och i synnerhet inte danslärare. För jag kan liksom aldrig stänga av den där hårt granskande blicken jag har. Det kliade som fan i mig att vilja gå fram och peta på varenda en av mina danspolare och säga att dom stressar, att dom har fel riktning, inte är i takt etc etc etc etc. Men jag slipper. Allt jag behöver bekymra mig med är mig själv och det är så jävla skönt. Och förhoppningsvis kommer dom som inte kan koreografin också komma till insikt och inte delta i uppvisningen. Och att dom som faktiskt kan det fattar det och inte hoppar av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar