Att nöja sig med mindre

Å ena sidan vet jag att jag själv ständigt gör det, å andra sidan förstår jag inte dom som gör det överhuvudtaget. All respekt jag hade för personen ifråga försvinner all världens väg, om jag upplever att personen ifråga nöjer sig med mindre. För mig finns det inget annat som så tydligt utstrålar dålig självkänsla, självrespekt och egenvärde, som att nöja sig med mindre. Det är som om man säger till hela resten av världen att hej titta på mig, mig kan ni alltid räkna med, jag ställer upp på vad fan för skit som jävla helst, bara för att jag vill bli bekräftad. Det är sorgligt att dessa människor inte känner sig själva bättre än att veta vad dom är värda. Att dom har rätt att kräva något överhuvudtaget. Jag förstår verkligen inte detta. Att man hellre är med någon, oavsett vem det är, än lär sig trivas med sin ensamhet.