Efter en och hundra bedrövelser har jag försökt intala mig själv att så fort jag känner att oddsen, universum eller vad det nu vara månde som styr, jobbar emot mig lägga ner. Ändå lär jag mig aldrig. Hela min kropp, mitt förnuft, min hjärna och mitt hjärta säger "Besinna dig", ändå fortsätter jag simma motströms, och inbillar mig att det är motströms bara för att någon testar hur gärna jag verkligen vill. Trots att jag visste redan från första början att det var ett döfött projekt. Är det meningen kommer det gå ändå. Och det som inte var meningen kommer aldrig att funka, hur gärna jag än vill att det ska det.