Nyhetsnarkomanen

Min dag börjar vanligtvis med att jag vaknar, ligger kvar och läser en bok i drygt en kvart, sedan norpar den DN som någon av mina grannar glömt flyttändra, som jag sedan under det att jag inmundingar min gröttallrik, läser. Jag skippar sport och ekonomidelen, helt enkelt för att jag är för rastlös, och delarna är för tråkiga. Men såväl a-delen som kulturdelen läser jag från pärm till pärm. Eller så långt jag nu hinner under det att jag fortfarande har något kvar i djuptallriken. För när gröten är slut finner jag helt enkelt inte ro nog att sitta kvar och läsa klart tidningen, utan plockar med mig den del som är delvis oläst uppslagen på den artikel jag precis var till att sätta tänderna i innan gröten är slut, och sällar, tillbaka i mitt rum, denna del till högen av olästa DN-delar. Fram till förra veckan hade denna del växt med kanske en eller två delar per dag, och utgjorde en ganska nätt hög på min byrå. Som i övrigt är belamrad med låneböcker jag inte kommer hinna läsa, samt valda delar av min tidskriftssamling, som fungerar som prydnadsföremål, och min parfymsamling. ( Ja, jag är samlare, so shoot me!)

Jag kan helt enkelt inte med att slänga en oläst DN-del. Har jag skummat igenom tidningen och vet med mig att det finns en artikel som är intressant får jag klåda om jag kastar tidningen innan jag hunnit läsa. Det går inte! Mitt kontrollbehov är för stort för det. Och resultatet blir alltså denna enorma hög som bara blir större och större.

Men nu har jag insett hur ohållbart det här. För det är inte bara DN det gäller. Jag har hela sista halvårets utgivning av Rodeo, Vice, Nöjesguiden, People och Rocky liggande på mitt fönsterbräde. Så därför har jag nu lovat mig själv att i alla fall läsa klart DN. Inte samla på mig någon oläst del. Jag får helt enkelt inte lämna mitt frukostbord utan att ha läst klart tidningen. Även om det så innebär att jag måste kliva upp en halvtimme tidigare än tänkt så får det helt enkelt inte ske. Börjar jag samla på mig så mycket som en enda del startar jag på allvar Anonyma nyhetsnarkomaner, men jag är rädd för att jag kommer vara den enda medlemmen.