Eaches own

Katrin har börjat banta igen, och har precis som alla tidigare gånger fått mig sig några ur sin läsarskara på bantningståget. Inget fel med det. Men när jag läser Katrins frågor och svar till dessa läsare blir jag en aning oroad. Till att börja med ligger Katrin gissningsvis på 1000 kcal om dagen. Det är alldeles för lite, oavsett om man tränar eller ej. Det finns ingen vettig diet som rekommenderar att man ligger under 1200 om dagen, möjligtvis då under en dag eller två men inte under någon längre period. 1200 kcal om dagen är absolut minimum för en vuxen kvinna, och det man går ner är oftast vatten eller muskler. Men om det nu är så att Katrin vill gå ner muskler, fine by me. Vidare försvarar Katrin svullande efter dieten med att man då kan äta gott, tillåta sig gå upp och sedan börja på en ny diet. Och detta är det alltså läsare som köper? Borde inte dessa människor istället ta itu med sitt, vad jag anser, problematiska förhållande till mat och ätande? Hon skriver att det är skittråkigt att äta hälsosamt hela tiden, men anledningen till att man gör det är ju för att man vill slippa ångesten av att gå från en ytterlighet till en annan. Ingen tillfällig diet hjälper, och det just på grund av att man späker sig själv så till den vida grad att man sedan när dieten är avslutad äter ikapp. Vilket förstör ens ämneomsättning helt och hållet, och gör att allt ställs på huvet. Det går att äta hälsosamt och njuta, det förutsätter bara att man tränar bra samtidigt. Men jag antar att det handlar om prioriteringar.