Vad är det för jävla lott i livet jag fått som måste stå ut med alla dom här konflikträdda jävla idioterna hela jävla tiden? Jag har förstått att man tydligen ska tolka en människas frånvaro av kontakt som ointresse, men då jag är en människa som lever på hoppet saknar jag förmåga att göra så. Istället går jag och hoppas och hoppas tills jag i ren förtvivlan hoppar från Katarinahissen. Det enda som kan få mig att inte hoppas fullt lika mycket är ett klart och tydligt avvisande, detta är det enda språk jag förstår, detta är något jag lärt mig klara av och hantera! Att bara sluta svara på mejl, sms, försvinna från jordens yta och sen komma tillbaka någon månad senare och skylla på att man fått malaria ( ja jag vet att man är typ död när man fått malaria men mannen var mytoman så jag tvivlar på att han verkligen hade det och då får man håna honom för det) eller har brutit armen, och då inte ens kan förklara hur för att det är för jobbigt att skriva med en arm, gör mig fakking galen. Ni är ena fucking jävla fega ollon, är vad ni är! Ollon sa jag.Är det verkligen så svårt att få ur sig att man inte är intresserad? Nu gör jag antagligen precis vad ni fruktade, nämligen går helt tokbananas över er i min blogg, men det är mitt prerogative! Sen att det sätter mig i sämre dager än er, I couldn´t care less!